Unga är inte framtiden
Hundvalp, broiler och sandlådepolitiker. Det sistnämnda beskriver fenomenet bäst för den som inte är bekant med begreppen. Dessa är de tre främsta glåporden som används för att förminska unga politiker och deras sakkunskap. Och tyvärr finns det betydligt fler begrepp.
Då jag första gången hörde någon kalla mig hundvalp förstod jag inte innebörden. Jag råkade höra en diskussion som nog inte var tänkt för mina öron, då två äldre personer pratade om mig några minuter efter att jag framfört ett tal på ett politiskt evenemang. Jag insåg snabbt att uttrycket inte var avsett som något positivt – utan snarare som något förminskande. Senare har jag otaliga gånger fått höra att jag borde ha x-antal år av arbetserfarenhet från olika branscher för att kunna hålla på med politik och varje gång jag hör det gör det mig lika frustrerad.
Trots att jag i dag hört alla de ovannämnda begreppen ett flertal gånger, har jag ännu svårt att förstå dem. Det är klart att jag inte har lika mycket erfarenhet av politiken som någon vars tid inom politiken närmar sig dubbelt min ålder. Men en högre ålder betyder inte automatiskt kompetens, särskilt inom politiken som ständigt förändras. Diskrimineringen konkretiseras då personer som ger sig in i politiken för första gången då de är äldre besparas de fula orden. De förväntas direkt ha en bredare kunskap om politik även om de inte har någon erfarenhet av den. Det handlar alltså bara om fördomar baserat på ålder och inte om en verklig diskussion om kompetens.
Utöver dessa glåpord som klart används på ett nedvärderande sätt finns det även mer subtila sätt på vilka politiskt intresserade unga förminskas. Ett exempel är ett klassiskt ordspråk som till en början låter oskyldigt. Avsikten är nästan alltid god då det framförs i exempelvis fina festtal. Talspråket är det fint klingande “Unga är framtiden”. Det låter vackert och innehåller oundvikligen en hel del sanning. Men det som får mig att koka inombords är att talspråket samtidigt säger att unga ska vänta på sin tid. Att vi ska vänta på framtiden då vi ges reella möjligheter att påverka vår omgivning. Unga betalar skatt, åker kollektivt och använder sig av social- och hälsovårdstjänster precis som alla andra. Varför skulle vi inte ha samma möjligheter att påverka samhället omkring oss? Samtidigt är det just unga som troligtvis kommer få leva med konsekvenserna av besluten allra längst, vilket gör uttrycket ännu mer omvänt.
Den representativa demokrati vi tillämpar i Finland bygger på att det bland beslutsfattarna ska finnas människor med olika bakgrund, olika livssituation och människor i olika åldrar, oavsett antalet år i politiken. Jag tror vi alla kan bli bättre på att inkludera olikheter och minnas att mångfald ger mervärde. Ingen ska behöva jämföras med en baby i en sandlåda eller en skällande hundvalp inom politiken eller någon annanstans på grund av sin ålder.